Spjarverten

Spjarverten är den minsta arten i familjen måsfåglar. Spjarverten skiljer sig ändå på många sätt från övriga arter inom måsfamiljen då det gäller hur den ser ut och hur den lever. Detta tror man beror på att Spjarverten länge användes som husdjur och avlades fram för att passa i små utrymmen. Idag finns det bara vilda Spjarvertar och de är inte längre tillåtna att ha som husdjur. Spjarverten är extremt sällsynt och de går heller inte att finna på något zoo i hela världen. 

Spjarvertens enda kända boställe idag är i några få delar av bokskogarna i Skåne. Där lever Spjarverten ett tyst, men aktivt liv, under små och medelstora stenar. På kvällen flyger de ljudlöst upp i trädkronorna där de finner en viloplats att tillbringa natten på.

En Spjarvert har ett vingspann på ungefär 1 cm (måttet från ena vingens spets till andra vingens spets). På kroppen har den apelsinliknande orange färg medan dess vingar är helt genomskinliga. Spjarvertens har ett grönfläckigt huvud som i månljus kan bli, till viss del, självlysande. En fullvuxen Spjarvert väger någonstans mellan 5-8 gram (det är ungefär lika mycket som 2 pingisbollar).

För att överleva har Spjarverten specialiserat sig på föda som går att finna i närområdet. Spjarverten äter mestadels omkullblåsta kaveldun och fallna krusbär. Trots att Spjarverten har en relativt vass näbb har den svårt att få hål på hela krusbär då dessa lätt rullar iväg. De väljer därför oftast rejält övermogna eller redan trasiga bär. I brist på kaveldun och krusbär kan Spjarverten även överleva på kantareller och riktigt gammal mossa.

Spjarverten lägger 2-3 ägg i början av december och ruvar sedan dessa fram till julafton. Det är hanen som sköter om allt ruvande medan honan förbereder julklapparna. En nyfödd Spjarvert får i genomsnitt 12 julklappar. Av dessa är de flesta bara mycket små barkbitar inslagna i löv, men det kan ibland dyka upp positiva överraskningar. När ungarna kläckts och fått sina klappar springer de i ren glädje upp och nedför trädstammarna till dess att de snubblar och tvingas lära sig flyga.

Det var vikingarna som importerade Spjarverten till Sverige för att ha som husdjur. Spjarvertens ångloksliknande sång på nätterna (framför allt mellan klockan 2 och 4) gjorde dock att vikingarna fick extremt lite sömn och därför blev väldigt aggressiva. Detta ledde till att det tidigare så fredliga handelsfolket byggde båtar och reste ut på plundringståg. Spjarverterna lämnades hemma, lyckades smita genom att klä ut sig till fiskrens och blev så småningom helt förvildade.

Källor:

ne.se

faktaomdjur.nu

thespjarvertcommunity.org

sparvertsforum.com

spjarvertundfreunde.de